Økt bevilgning til skogbrannberedskap i 2018
22. juni 2018
Verner 25 viktige skogområder
25. juni 2018

Skogen är en nyckel till svensk välfärd

Ettusensjuhundra anställda i offentlig sektor – så många tjänster i Kalmar län finansieras av skatteintäkter från skogsnäringen. Detta presenteras i en färsk rapport från Skogsindustrierna, beräknat utifrån statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB.

Nästan 30 procent av industrins förädlingsvärde utgörs i Kalmar län av skogsnäringen. Den står för sju procent av sysselsättningen och fem procent av skatteintäkterna.

Skogen skapar jobb och generar skatteintäkter som går till att anställa sjukvårdspersonal och lärare. Samtidigt binder den svenska skogen koldioxid när den växer och när den avverkas skapas nya produkter som kan ersätta det som tidigare krävde oljebaserade råvaror.

Trots att den svenska modellen med frihet under ansvar har visat sig vara framgångsrik, med en ständigt ökande andel gammal skog, har det för skogsägarna – varav 330 000 är privatpersoner – blivit allt svårare att få avverka.

Dels finns artskyddsförordningen som kan leda till att avverkning förbjuds, utan att skogsägaren har någon rätt till ersättning. Dels finns klassificeringen av skog som nyckelbiotoper, vilket i praktiken gör virket omöjligt att sälja.

En nyckelbiotop är ett område med extra höga naturvärden. Där finns, eller förväntas finnas, rödlistade – hotade eller sårbara – arter.

Avsikten med nyckelbiotopsinventeringar var från början att samla kunskap om skogen och på så sätt underlätta naturvårdsarbetet. Men då uppköparna följer internationella certifieringar, FSC och PEFC, har en skog som definierats som nyckelbiotop i praktiken blivit orörbar.

Detta var inget större problem så länge nyckelbiotoperna var få. Skogsägare gör frivilliga avsättningar, det vill säga låter en del skog stå orörd. Problemet är att antalet nyckelbiotoper, sedan inventeringarna inleddes på 1990-talet, har ökat kontinuerligt.

I dag är två procent av den produktiva skogsmarken registrerad som nyckelbiotop, men Skogsstyrelsen räknar med att det kan landa på drygt fyra procent. För en enskild skogsägare kan siffran naturligtvis bli väldigt mycket högre.

Nyligen förtydligade regeringen att Skogsstyrelsen i sin inventering ska ta hänsyn till lokala och regionala förutsättningar. Skogsstyrelsens generaldirektör, Herman Sundqvist, har konstaterat att det i nordvästra Sverige finns en större andel skog med höga naturvärden än i resten av landet. Därför bör tröskeln för vad som anses vara en nyckelbiotop vara högre där. En fullt rimlig tolkning.

Detta föranledde fem tjänstemän på Skogsstyrelsen att skriva till myndighetens styrelse och protestera mot sin chefs tolkning av regeringsuppdraget. Dessutom läcktes brevet till Naturmorgon i P1 som nästa morgon, den 2 juni, konfronterade generaldirektören med missnöjet från hans anställda.

Det är inte första gången som tjänstemän på Skogsstyrelsen går i polemik med sin generaldirektör. En arbetsplats ska naturligtvis ha högt i tak och olika åsikter ska kunna ventileras. Men tjänstemannarollen sätter också gränser för vilken agenda man kan driva och fortfarande vara trovärdig. Tyvärr är tjänstemannaktivism en sjuka som i dag genomsyrar myndighetssverige.

Svenskt skogsbruk är en framtidsbransch, viktig för vår välfärd och för nödvändiga miljövänliga innovationer. Naturvärden ska värnas, men utifrån äganderättsliga principer om att den som inte får bruka sin mark kompenseras. Lösningar måste sökas i samförstånd och präglas av förutsägbarhet. Givet betydelsen skogsnäringen har för svensk välfärd borde detta bli en valfråga.

Jonatan Lönnqvist