De senaste veckorna har svenska och utländska företag skickat öppna brev till Skogsstyrelsen, skogsindustriföretag och statliga Sveaskog. Företagen kräver att svenska skogsföretag inte avverkar skogar med höga naturvärden och de anser att det är oacceptabelt att de FSC-certifierade skogsföretagen inte tar större hänsyn till natur och miljö.
För några månader sedan intervjuade jag SCA:s VD Ulf Larsson och han sa då bland annat att SCA kan “välja bort FSC direkt om det inte finns ett regelverk som vi kan leva med. Börjar det kosta för mycket så måste vi hitta ett annat system. FSC är inte det enda, vi är ju dubbelcertifierade. Vi får väl jobba med PEFC då.”
Det är starka åsikter och för att förstå dem måste de sättas in i sitt sammanhang.
Just nu pågår en revision av FSC:s skogsbruksstandard i Sverige. Revisionen har pågått i flera år och börjar nu gå in i sitt slutskede – även om detta också säkert kan ta ett par år. Utspelen kan ses som en del av de interna förhandlingarna mellan medlemmar inom FSC, och även som ett sätt för dem som inte är medlemmar att försöka påverka den nya standarden.
Alla tar ett steg bakåt för att visa att man egentligen inte alls är nöjd, och hoppas att de andra parterna ska ge med sig.
Under mina år som skogsreporter har jag märkt hur vinden hårdnat den senaste tiden och hur tongången höjts i diskussionen om skogen.
Det vore tråkigt om det blir så mycket inbördes kiv att det riktigt viktiga kommer i skymundan, nämligen att fasa ut icke-hållbara material som plast gjord av fossil olja. FSC är inte perfekt men många av skogsindustrins kunder efterfrågar FSC-certifierade produkter. Ungefär halva den svenska skogsarealen är FSC-certifierad. Är det inte bättre att få med alla skogsbrukare på FSC-tåget än att höja ribban för certifiering så mycket att ingen vill vara med?
