På grund av värme och torka sommaren 2018 skapades en gynnsam miljö för granbarkborren. Hettan och torkan gjorde granarna lättangripna eftersom att torkstressade granar inte klarar av att försvara sig mot angrepp med ökat kådflöde som de normalt gör.
– Är granarna vindfällda eller utsatta för torka fungerar inte försvaret som det ska och barkborrarna får en, för oss, besvärlig förökningsframgång. Normalt ökar barkborrepopulationen till de höga nivåer vi har nu bara efter en storm då vi har många vindfällen. Torkan gjorde 2018 att stående granar betedde sig som vindfällen, säger Anna Stridsman, skogsvårdschef i MO Syd och Sveaskogs general i kampen mot granbarkborren.
Ansträngd situation
Utbredningen av granbarkborren är inte enbart en svensk angelägenhet. Även stora skogsområden i bland annat Tyskland och Tjeckien har utsatts för omfattande skador. I Tjeckien har man i princip slutat att avverka annat än barkborreskadad skog.
Granbarkborresituationen på Sveaskogs marker är idag ansträngd. Skadorna är värst i östra Götaland, framförallt i Kalmar län och östra Kronobergs län. Skadenivån i Sveaskogs egen skog i Götaland har, enligt Anna Stridsman, bland annat begränsats av att vi i de hårdast drabbade områdena haft en något högre andel tall.
På Sveaskogs mark i Svealand ser volymen skadad skog i år ut att ha dubblerats jämfört med 2018 även om skadenivån i Svealand totalt sett än så länge är lägre än i Götaland.
– I Norra Bergslagen har vi hittills inte hittat lika stora angrepp. Det finns dock orostecken även där. Kvarliggande granvindfällen efter stormen Alfrida riskerar att orsaka större barkborreskador nästa år, säger hon.
Vad betyder årets sommar för nästa sommars granbarkborreutveckling?
– Vädret den här sommaren var, trots något lägre temperaturer, ändå väldigt gynnsam för barkborrens förökning. Vi kommer att ha en allvarlig barkborresituation att hantera även 2020, säger Anna Stridsman.
Barkborrar finns överallt där det finns gran, men normalt sett inte i så stor mängd att de kan döda friska stående granar. Sedan april 2019 har Skogsstyrelsen klassat Götaland och delar av södra Svealand som bekämpningsområde. Sedan ett antal år tillbaka finns även ett sammanhängande bekämpningsområde som sträcker sig över delar av Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Här hanteras efterdyningar av ett angrepp som startades av ett antal mindre stormar för några år sedan. För Sveaskogs del är det dock främst i södra delarna av Sverige som problemen finns i dag, enligt Anna Stridsman.
Hur jobbar Sveaskog i dag med andra aktörer inom branschen och med Skogsstyrelsen för att möta problemen?
– Vi har en samverkansgrupp, Stoppa Borrarna, där Skogsstyrelsen, Holmen, Södra, Sydved, Såg i Syd, Vida, Länsstyrelsen och vi samverkar kring granbarkborrehanteringen. Vi samarbetar kring kommunikation, gemensamma frågor kopplat till barkborrebekämpning samt delar med oss av erfarenheter till andra i branschen. Ett bra exempel på vår samverkan är utbildningsdagar för skogliga tjänstemän och privata skogsägare samt utveckling av metoder för att hitta angrepp via satellit eller flygbilder, säger Anna Stridsman.
Hur stor är omfattningen (i pengar och m3fub) av granbarkborrens utbredning?
– Volymen skadad skog av granbarkborre under 2018 i hela Sverige uppskattas till 3–4 miljoner m3sk (skogskubikmeter). I Götaland tror vi att det rörde sig om 2,5 miljoner m3sk och resten i södra och mellersta Norrland. Under 2019 räknar vi med att ca 5 miljoner m3sk är skadat i Götaland. Inventeringar och sammanställningar pågår för resten av bekämpningsområdet. Förluster i försämrat virkesvärde och fördyrad avverkning för Sveaskog i Götaland blev för 2018 i storleksordningen 20 miljoner kronor
Finns det då något stopp för utbredningen av angreppen från granbarkborrarna?
Det normala förloppet hittills i Sverige är, enligt Anna Stridsman, att barkborrepopulationen går ner i samband med svalare perioder under sommarhalvåret.
– Det värsta som kan hända nu inför 2020 är att vi får en stor storm eller ett nytt extremvarmt år med försvagade träd som ger barkborren stora förökningsmöjligheter, säger hon.
Hur påverkar barkborreavverkningarna marknadspriserna på grantimmer?
– Det har en kraftig påverkan. Just nu finns det ett överutbud på grantimmer och samtliga aktörer har sänkt sina timmerpriser, säger hon.
Går det använda skadat timmer till något annat än brännved?
– Flera sågverk köper barkborreskadat timmer. Timret får vara både torrt och angripet av blånadssvamp men det får ej finnas lagringsröta, som sprider sig fortare i varmt och fuktigt väder. Flera sågverk har dock varit generösa. Det blir lägre pris, men det är bättre än att sälja det som massaved, säger Anna Stridsman.
Om vi, låt säga, har ett avverkningsmoget bestånd som drabbats av granbarkborre, hur gör man då för att så mycket som möjligt av beståndet ska kunna undvikas att klassas som brännved?
– En stor del av det vi avverkar blir bara bränsleved till följd av blånad och rötangrepp som följer med borrarna. För att rädda virkesvärdet med timmer/massaved krävs en väldigt snabb hantering från angrepp till avverkning/vidaretransport. Vi har följt avverkningar under sommaren där vi trots snabb hantering på cirka tre till fyra veckor från angrepp till leverans till industri fick mätningsvägran på massaved och timmer. I dessa objekt blev ca 50 procent bränsleved och vi måste räkna med att andelen brännved blir betydligt högre under höstens avverkningar när vi inte hittar träden innan de redan har tappat bark och är rötangripna, säger Anna Stridsman.
Skogsvårdschef
Tel:
010-544 97 09
010-544 97 09
Skicka e-post till Anna
