Herman Sundqvist: ”Lös nyckelbiotoperna inom FSC”

Seks tips for bedre villsvinjakt
14. september 2018
Elvestuen kommer ikke, men det blir ulvedebatt
17. september 2018

Herman Sundqvist: ”Lös nyckelbiotoperna inom FSC”

Lös nyckelbiotopfrågan inom ramen för miljöcertifieringen FSC. Den utmaningen gav Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist till skogsbruket på Skogsindustriernas seminarium Virkesforum i Stockholm på onsdagen.

– När vi säger att Nyckelbiotoperna inte är en skyddsform säger branschföreträdare att det är bra. Samtidigt fortsätter de, främst skogsägarrörelsen, att säga att staten tar mark i form av nyckelbiotoper. Jag rycker det blir knepigt, sa Herman Sundqvist.

Han uppmanade näringen att lösa saken inom ramen för FSC. Och där måste begreppet uppdateras och inte bygga på vad som gällde på 90-talet.

– Ta med nyckelbiotoperna i den nya standarden. Och fortsätt vara med i den samverkansprocess som pågår.

”Nyckelbiotop innebär värdering”

Sören Pettersson, VD på Holmen Skog, var en av deltagarna på seminariet. Holmen sitter med i samverkansprocessen och har länge ställt en fråga som bolaget aldrig fått svar på.

– Kanske du kan svara här och nu, sade Sören Pettersson till Herman Sundqvist.

Om nyckelbiotoperna hade varit en naturvårdsinventering och inget mer skulle det fungera, menar Holmen. Men när man definierar ett område som nyckelbiotop har man lagt in en värdering att det här området anses ha särskilt höga naturvärden.

Vill ha bredare analys

Frågan Sören Pettersson vill ha svar på från Skogsstyrelsens generaldirektör är hur man kan komma till en sådan slutsats, efter att ha inventerat bara en enskild plats? Man måste göra en bredare analys och inte bara titta på en enskild plats, utan hur mycket som finns i omgivningarna och landskapet omkring, menade han.

Svaret från Herman Sundqvist blev:

– Till visst del tar vi oss an den här frågan i nordvästra Sverige, inom ramen för vår testinventering som vi nu gör där.

Han fortsatte:

– Utvärderingen från en här testinventeringen kommer att ligga till grund för vad som ska anses vara särskilt höga naturvärden.