DN: Rundt 100 mulige kjøpere av Norske Skogs fabrikker Vet du forskjellen på rød og grønn laser?
12. desember 2017
– Ny byggavfallsplan gir nye muligheter for treindustrien
12. desember 2017

Oro för höga kostnader vid certifiering

Trots att det inte är olagligt gör certifieringarna det svårt att avverka och sälja virket från nyckelbiotoper. Men om kostnaden blir för hög kan även industrin tänka om kring certifiering.

Det är nog få som skyltar med om de köper virke från nyckelbiotoper, trots att det är fullt lagligt. Vad gäller skog verkar certifieringarnas krav ha ett nästan totalt inflytande, till skillnad från många andra varor där det finns marknader för både certifierade och ocertifierade produkter.

– Certifieringarna har fått stort genomslag, säger Linda Eriksson, skogsdirektör på branschorganisationen Skogsindustrierna.

– Men det är ju inte självklart, när man tänker på det. Ett företag skulle ju kunna dela upp sortimenten. Men så funkar inte skogscertifieringarna, de gäller all virkeshantering.

Inga register

Någon lista över företag som köper virke från nyckelbiotoper finns inte hos Skogsindustrierna.

– Alla företag är ju inte certifierade, men vi för inget register över dem, fortsätter Linda Eriksson.

Och för en stor virkesköpare är det ändå svårt att ha ocertifierat virke som affärsidé.

– Alla stora aktörer är antingen certifierade eller så är deras kunder det. Jag vet ingen massaindustri som inte är certifierad, säger John Anderson Gull, fältköpschef på AB Karl Hedin.

Utan avsättning för flis och andra biprodukter blir det svårt att få ihop kalkylen för sågverken.

Bondsågar

– Kanske går det att hitta någon bondsåg som vill köpa, och så är det upp till dem själva att ta ställning till vilka värden som finns i nyckelbiotopen och om de vill hugga hela eller delar. Det kan också bli prisavdrag till skogsägaren med tanke på de biprodukter som inte går att sälja. Men bondsågen kan nog hitta alternativa avsättningar för det som inte duger till timmer, till exempel ved är populärt. Och för skogsägaren blir det i alla fall en intäkt, säger John Andersson Gull.

Dessutom gäller det att hitta en ocertifierad entreprenör för själva avverkningen.

Men det är inte bara enskilda skogsägare som den som kontaktat ATL (se separat artikel) som funderar kring nyckelbiotoper och certifieringar. Så här sa Ulf Larsson, VD SCA, i ATL den 3 oktober:

”Vi kan välja bort FSC direkt om det inte finns ett regelverk som vi kan leva med. Börjar det kosta för mycket så måste vi hitta ett annat system. FSC är inte det enda, vi är ju dubbelcertifierade. Vi får väl jobba med PEFC då.”

Når en smärtgräns

Linda Eriksson utvecklar:

– Ju mer omfattande tillämpning som nyckelbiotoper får och ju mer det av samhället ses som ”kostnadseffektiv naturvård” där man slipper att ersätta markägarna för intrång desto svårare kommer det att vara för industrin att stå upp bakom beslutet att inte avverka eller ta emot virke från nyckelbiotoper.

– När besluten togs att inte köpa virke från nyckelbiotoper utgjorde de cirka 1 procent av den totala skogsmarken. Nu är det 2 procent, kontrollinventeringar indikerar 4 procent, och de nya inventeringarna kan ge stora effekter lokalt och regionalt, det kan röra sig om uppåt 50 procent.

Eller som John Andersson Gull summerar situationen för sådana som den skogsägare i Mellansverige som kontaktat ATL:

– Till slut nås en smärtgräns där privata skogsägare försöker hitta en väg framåt.

This site is registered on wpml.org as a development site.