Under 2011 och 2012 genomfördes, med hjälp av det statliga LONA-bidraget, en inventering av naturvärdena i området norr om Furudal och Dalfors.
I en särskild rapport betecknade Bengt Oldhammer och Sebastian Kirppu området som unikt och häpnadsväckande. Samtidigt uttryckte de oro för «ytterligare fragmentering av landskapet».
och slog fast att Ore Skogsrike «är ett av de sista och största landskapsområdena i Sverige där det fortfarande finns stora andelar gammal naturskog kvar».
– Nu är Brännvinsberget, som totalt omfattar mer än 800 hektar, till större delen avverkat, skriver Bengt Oldhammer, Sebastian Kirppu och Helena Björnström i den nya och mer än 70 sidor tjocka «Ändå hugger man… – Rapport från Ore Skogsrike 2017 med en analys av Sveaskogs naturvårdsambitioner».
Rättviks Naturskyddsförenings ordförande Margareta Wikström säger sig vara både förvånad och arg:
– De särskilt skyddsvärda områden som pekats ut av oss skövlas och stora naturvärden har gått till spillo. Bakom det står statliga – och miljöcertifierade (FSC) – Sveaskog, som vill göra gällande att de är bättre på naturvård än andra bolag. Och här handlar det inte om några så kallade misstag eftersom det skett samråd och besök på plats i skogen.
Bengt Oldhammer, som varit med och inventerat området, konstaterar att många av de skyddsvärda skogarna i Ore Skogsrike har avverkats, att flera är avverkningsanmälda och att det för andra finns avverkningsplaner.
– Det som hänt är skandalöst. Vi ville uppmärksamma Sveaskog och myndigheterna på områdets stora naturvärden – nu känns det som att Sveaskog använt vår rapport som underlag för sin avverkningsplanering, tycker Sebastian Kirppu.
– Tyvärr verkar det så – och som att bolaget agerar snabbt för ett förekomma restriktioner och skyddsbeslut. Nu trasas våra sista naturskogar sönder och det beskrivs med det nya modeordet «mosaikhuggning» – ett uttryck som likt trollkonster ska ge en illusion av att det som händer egentligen inte sker, säger Bengt Oldhammer och undrar vad Världsnaturfonden ska tänka och tycka om Sveaskogs agerande.
I dagarna har Riksrevisionen meddelat att den kommer att granska om statens arbete med att långsiktigt skydda värdefull skog bedrivs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
Det beslutet har tagits sedan Naturvårdsverket gjort bedömningen att regeringens och riksdagens miljömål för skyddet av Sveriges skogar inte kommer att nås till år 2020.
– Vem ska skydda våra sista levande skogar om inte ens staten, som ska vara ett föredöme, gör det? Vart går och behöver vi den de ekonomiska vinsterna från den här typen av avverkningar? Och hur påverkar det Sveriges förtroende och möjligheter att påverka miljöfrågor internationellt? undrar Bengt Oldhammer, som tycker att «det är hög tid att Sveriges ledande och seriösa politiker agerar och gör det snabbt – innan det är för sent».
DT har varit i kontakt med ledande företrädare för Sveaskog och de har lovat att återkomma och kommentera kritiken.
Fakta/Sveriges miljömål
Sverige har 16 miljökvalitetsmål, varav Levande skogar är ett.
Målet anger att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt att kulturmiljövärden och sociala värden skyddas.
När det gäller områdesskydd av skog förväntas både formellt skydd – i form av nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområde – och skogsägares frivilliga avsättningar bidra till måluppfyllelse.
