Mykorrhizasvampar är viktiga för träden då de hjälper till med vatten och näringsupptag. En ny studie vid SLU visar att redan mindre uttag av träd kan leda till en utarmning och ett utdöende av mykorrhizasvamparnas samhälle som kan vara svårt att återuppbygga. Foto: Mostphotos
För att kunna ta upp vatten och näringsämnen måste alla träd, även svenska barrträd, samarbeta med mykorrhizasvampar, men forskning från SLU visar att uppemot 75 procent av svamparna kan försvinna från ett kalhygge utan tillräckligt mycket sparade träd.
Studien visar att det moderna kalhyggesbruket har haft en kraftig påverkan på svamparna, och av alla de arter som rödlistas på grund av kalhyggen är mykorrhizasvamparna de hårdast drabbade. Av naturvårdsskäl sparas ofta en del träd vid avverkning, och i Sverige sparas vanligen fem till tio procent. Hittills har det dock saknats forskning på, i vilken mån avverkningens effekt på svampsamhället varierar med andelen sparade träd.
Institutionerna för skoglig mykologi och växtpatologi samt mark och miljö vid SLU har i sin studie konstaterat att de lokalt vanligaste mykorrhizaarterna finns kvar i marken även när få träd sparas, men som en mindre andel av det totala svampsamhället. Av de mindre vanliga mykorrhizaarterna utrotades däremot fler lokalt desto färre träd som lämnades kvar efter avverkning.
Professor Anders Dahlberg på SLU leder projektet kring mykorrhizasvampar. Foto: Johan Samuelsson/SLU
Även måttliga ingrepp
– Vi gjorde experiment i en tallskog norr om polcirkeln, där vi jämförde svampsamhället i marken i bestånd där 0, 30, 60 eller 100 % av träden tagits bort, säger projektledaren Professor Anders Dahlberg i ett nyhetsmeddelande. Detta gjordes under tre års tid.
Resultaten av studien visar att om minst 30 procent av träden sparades, fanns efter tre år mykorrhizasvamp i mer än 80 procent av alla jordprover som togs. Om inga träd sparades sjönk frekvensen däremot till omkring 50 procent. Mängden mykorrhizasvampar minskade då med 95 procent, och deras artrikedom sjönk med 75 procent. De svampar som överlevde fanns troligtvis på små tallplantor. Dessutom medförde hårdare avverkning en ökad risk för att lokalt ovanliga arter helt försvinner.
Enligt rekommendationer från FSC (Forest Stewartship Council) ska minst fem procent av alla träd sparas vid en avverkning. Anders Dahlberg har extrapolerat sina resultat för att skatta effekten av en sådan praxis.
– Om vi sparar 5 procent av träden kommer vi förlora ungefär 75 procent av alla mykorrhizaarter i det lokala beståndet. Men även måttliga ingrepp, som 60 procent sparade träd, innebär en förlust av 30 procent av mykorrhizaarterna. Dessa förluster är svåra att ersätta. Det har beräknats att det tar i genomsnitt 90 år efter en avverkning innan mykorrhizasamhället är lika mångfaldigt som det var innan, men vissa arter förefaller ha svårt att återetablera sig över huvud taget, säger han.
Gångbar metod
Enligt studien minskar de vanligast förekommande svamparterna i relativ förekomst, men utrotas inte. Men enligt Anders kan även många av de mindre vanliga arterna som försvinner vara ekologiskt viktiga, och risken finns att de inte kan återetableras.
Sammantaget visar SLU:s studie att träd som sparas vid avverkning har ett stort värde för mångfalden av mykorrhizaarter; de ger både fler och relativt mer förekommande svamparter i marken. Ovanliga svamparter kan dock försvinna helt från en plats och kan sedan vara omöjliga att återetablera.
– Detta visar att det är viktigt att skydda ovanligare mykorrhizaarter i ekologiskt känsliga eller viktiga skogar. Att mer frekvent spara träd vid avverkning kan vara en gångbar metod, avslutar Anders.
