Världsnaturfonden WWFstår på intet sätt bakom en köpbojkott av 300 000 skogsägare som Jägmästaren Sverker Liden påstår i sin debattartikel. Liden blandar äpplen och päron, det han kallar för bojkott är Världsnaturfondens förespråkande av FSC-certifierat virke, vilket är viktigt för att skydda värdefulla nyckelbiotoper.
Nyckelbiotoperutgör en liten rest av biologiskt värdefull skog i ett annars biologiskt utarmat skogslandskap. Naturvårdsverkets nya statusrapportering till EU om naturtyper och arter visar att det är illa ställt med många skogliga naturtyper och arter i Sverige. Det gäller såväl marker i Norrland som i övriga delar av Sverige. FNs vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald kom nyss med en global rapport som visar att nära en miljon arter riskerar utrotning om ingenting görs. Ska vi då avverka de sista biologiskt värdefulla skogarna i Sverige? Vad skickar det för signal till de internationella köparna av svenska skogsprodukter?
Dessutom har dehöga naturvärden som finns i nyckelbiotoper endast till mindre del uppkommit av någon slags skötsel om man ser på nationell nivå. Men där naturvårdande skötsel behövs för att bevara naturvärden i nyckelbiotoper, kan virkesuttaget från denna skötsel mycket väl accepteras inom ramen för certifiering. Problemet uppstår när man avverkar så att naturvärden i nyckelbiotoperna blir skadade eller helt försvinner. Då strider det mot FSC-certifieringen och sådant virke vill inte marknaden och ansvarsfulla köpare hantera.
Skogsstyrelsenuppskattar att endast 1,6 procent av brukningsenheterna inom småskogsbruket är nyckelbiotopsrika (där mer än 5 procent och minst 3 hektar utgörs av nyckelbiotoper) och där ersättning för formellt skydd inte har utgått. Med andra ord har uppskattningsvis mer än 98 procent av småskogsägarna mindre än 5 procent nyckelbiotoper på sina fastigheter eller redan fått kompensation för detta.
det sannolikt många mindre skogsägare som är villiga att skydda sina nyckelbiotoper på frivillig väg och en ansenlig del av dessa är redan idag FSC-certifierade. Här kan man ställa sig frågan om inte sektorsansvaret bör inbegripa ett visst frivilligt skydd? Vad menar man annars med ”frihet under ansvar”?
